Ahr?

Ahr? Vart sjutton ligger det? Det var nog min första tanke när Tyska vininstitutet erbjöd mig en plats på den pinot noir konferens som skulle gå av stapeln i mars i år. Visst jag hade sprungit på regionen tidigare i bloggar, som exempelvis Finare Viners, men även i Munskänkarnas litteratur. Jag visste dock inget mer än om Ahr än att det låg i Tyskland. Där och då skulle jag inte kunnat peka ut regionen på en karta.
Kanske inte så konstigt då regionen endast är cirka 600 hektar stor. Det vill säga lika stor odlingsbar yta som Tyskland avser att öka sin vinproduktion per år. Alltså ett nytt Ahr varje år. Iofs uppdelat över alla regioner, men ändå.

En anledning att jag tackade ja till att åka var att jag älskar pinot noir eller spätburgunder som druvan regionalt också heter. Erbjudandet om resan var därför lite utav en dröm.
Dock var erfarenheterna utav tysk pinot noir inte så positiva. Jag har upplevt spätburgunder som sämre version av klassisk pinot. För mycket körsbär och jordighet. Nästan lite bitter. Inte den strama och vackra elegans som man kan finna i Bourgogne eller i vissa andra delar utav världen. Men på plats insåg jag snabbt att mina ringa erfarenheter av spätburgunder kunde bara förbättras.
Vårt kära Systembolag erbjuder inte särskilt mycket utav spätburgunder. Finns det ens någon från Ahr?
Resan skulle verkligen ge mig smäll på fingrarna och samtidigt vidga mitt perspektiv.

Kortfattat är Ahr är en otroligt vacker region. Lite bortglömd med sina väldigt branta odlingar men de producerar vin, särskilt pinot noir i mycket hög klass. Två av producenterna jag träffade har bland annat vunnit Decanters pris för bästa pinot noir i världen (International Throphy for Pinot Noir). Med andra ord bättre än Bourgogne, Nya Zeeland och Oregon. Meyer-Näkel (2008) och Dagernova(2013).

Ahr är en region som jag gärna besöker igen och framför allt vill dricka mer pinot från. Särskilt från vissa nya favoritproducenter.