Rubriken kunde lika gärna varit Ahr vs Baden. Två barn till vinmakare fann varandra via studier i vinmakeri vid universitetet. Efter utbildningen kunde de inte bestämma vart de skulle slå ned sina rötter. Båda kände de starka familjebanden vilket gjorde att de fortsatte var för sig. Alltså i Ahr och i Baden, med respektive familjs vingård. Deras kärlek var så pass otroligt starkt att de idag är gifta sedan tolv år och har två barn tillsammans. Fortfarande särbos pendlar de 20-talet mil mellan regionerna. Detta är en del av historien om Meyer-Näkels och Klumpps gemensamma projekt Hand in hand.
Det var 2009 som Meike Näkel, dotter till Werner Näkel, och Marcus Klumpp startade ett eget varumärke under namnet Hand in Hand. Ett gemensamt projekt för att få möjligheten att göra något tillsammans.
I och med att tyska vinlagar inte tillåter druvor från två olika regioner blandas och att i Ahr finns en uppenbar begränsning i ledig odlingsbar mark valde man att sätta sina stockar i Baden.
Enda vinet som jag fick chansen att prova var ett mousserande rosé. Ett vin som säljs slut väldigt snabbt varje år. Senast sålde alla 9000 flaskor slut på 2,5 månad!
Enligt Marcus är en anledning det goda ryktet men även på grund av namnet som gör det till ett utmärkt bröllopsvin. Vilket tydligen många av flaskorna går till.
Hur var vinet kanske någon otålig läsare frågar sig. Dess färg var skimrande laxrosa, väldigt likt tunn jordgubbssaft. Doftade friskt av jordgubbar och lime. Något som även återfanns i munnen. Ett väldigt direkt vin med en tydlig eftersmak och en trevlig lättare sötma. Alkoholhalten på 12% kändes inte av vilket gör detta till ett trevligt sommarvin. Om man nu får tag på en flaska det vill säga.
Förutom Hand in hand och Meyer-Näkels viner, som jag skrivit om tidigare, fick jag även möjligheten att prova några viner från Klumpp. Snarare att jag blev serverad dem head to head.
Först ut mot Meyer-Näkels Illusion (Pinot Noir) var en Weissburgunder (Pinot Blanc). Alltså två vita viner. Vinnare i denna strid var faktiskt Klumpp.
I deras Weissburgunder fanns där en lätt tropisk ton och mogna härliga päron. Vinet var tydligt och direkt. En hel del syra som gjorde att det kändes friskt
och mycket klunkvänligt. I eftersmaken kunde man utfinna en liten sötma på slutet som man fick lite piggelin vibbar av. Vinet i sig var helt organiskt och faktiskt bara flaskad en vecka tidigare vid provningstillfället. I butik uppskattades att en butelj av detta vin skulle kosta €9.
Anra flighten ut så kom det klassiskt rödskimmrande pinot noirs. Klumpps Weiherberg från 2010 kunde inte riktigt matcha sig mot Meyer-Näkels Blauschiefer.
Här fanns en mer maskulin och aggressiv körsbärssmak som jag förknippar med tyska pinot noirs. Man kunde även känna en del syra som säkerligen kom från den kalkrika marken som stockarna vuxit i. Vinet beräknas kosta €17 i butik.
Sist ut i bland kombattanterna var ytterligare två pinors. Att Klumpp ens ställde sig i ringen mot Meyer-Näkels Kräuterberg var modigt. Dock var klasskillnaden väldigt tydlig. Meyer-Näkel har med sitt vin lyckats åstadkomma något riktigt fantastiskt, och var helt enkelt flera klasser större på alla de sätt och vis.
Klumpps Rothenberg, 2010, borde ha goda förutsättningar med en järnrik mark. Odlade på gamla stockar (46 år) med litet uttag på en liten vingård. Sedan lagrade på 70% nya franska ekfat. Men det hjälpte inte här. Vinet i sig var riktigt trevligt. Man kunde känna att det tidigare aggressiva tonen mattats ut något, även om körsbären fortfarande var primära. Jag kunde även känna en jordgubbston växa sig stark över tid så en viss komplexitet fanns där. En flaska av detta går på €25 om man är sugen. Vilket är en tredjedel av Meyer-Näkels stolthet. Inte undra på att det var klasskillnad.
Jag gillade Klumpp så pass att jag fick med mig en flaska Weissburgunder med mig hem. En flaska som säkerligen kommer avnjutas någon gång i sommar.
